År 2030 ska utsläppen av fossila bränslen ha minskat med minst 40%. Det markerar FN under klimatkonferensen 2015 i Paris och Norge ansluter sig till planen genom att sätta särskilt höga mål nationellt. Norge vill bli ett koldioxidneutralt land redan innan 2030. Vad innebär dessa mål för Norges, men också andra länders, enorma olje- och gasutvinning? Är prioriteringen rimlig i förhållande till landets ekonomiska utvecklingsmål och hur ser Norge på det egna landets ekonomi, i relation till världens förändrade klimat?
Det var under sent 1960-tal som norrmännen letade sig ut till havs och fann olja 25 mil ifrån fastlandet, mitt ute på Nordsjöns havsbotten. Först på 70-talet började Norge pumpa upp olja och följdes också ett år senare av att Danmark började sin produktion. Efter att de så kallade “oljestaterna” i Mellanöstern i princip dominerat oljeindustrin i åratal, så beskrevs nu Nordens framgångar som sensationella. Så har det sett ut ända fram tills klimat uppvaknandet under tidigt 00-tal och inte minst i samband med Parisavtalet 2015.
Norge är just nu västra Europas största oljeproducent och det är inget som tyder på att det kommer förändras på många år. Grannlandet Danmark, som har bedrivit samma typ av utvinning som Norge, med 55 plattformar i Nordsjön, har nu lovat att stoppa alla framtida tillstånd för fortsatt utvinning med målet att innan 2050 fasa ut all oljeproduktion. Till skillnad från Danmark satsar Norge däremot på ny och utökad fossil utvinning. Enligt rapporten “Five Years Lost” (2020) har Norge investerat 31,9 miljoner dollar i 136 nya anläggningar på både Nordsjön och i Barents hav, i Arktis, trots att det bara gått fem år sedan Parisavtalet upprättades. Beslutet att fortsatt satsa på ny och utökad fossil utvinning togs 2016, bara ett halvår efter Parisavtalet. Utsläppen av den utvinning som sker ligger på tretton miljoner ton koldioxid varje år, och är trots det inte i närheten av vad själva oljan orsakar i koldioxidutsläpp. Oljan och gasen står för 400 miljoner ton utsläpp i form av fossila bränslen.
Som ett av få mäktiga oljeländer i Norden måste Norge förväntas agera som ett gott exempel med bekämpningen av klimatförändringarna. Det gör inte Norge nu. Trots att Norge gjort flera framsteg och satsat stort med klimatkompensation, räddning av regnskog och med koldioxidlagring så försvinner inte det faktum att oljeproduktionen, jämförelsevis, inte i närheten väger upp framstegen. Oavsett, om det är bra att olja utvinns och exporteras på ett miljösäkert sätt, så är oljeutsläpp, i ett land, precis lika farligt och förödande för vårt allas klimat. Så, Norge; var ligger era prioriteringarna egentligen? Är Norges arbete med klimatet bara hyckleri? Den norska regeringens prioriteringar verkar onekligen ligga på att stärka nationens egna välbefinnande istället för på klimatet. Visst leder det till att Norge fortsatt får stora ekonomiska vinningar, men vem drabbar det på sikt? Det finns många utvecklingsländer som är i behov av oljeproduktionen, däribland Saudiarabien, Brasilien och Nigeria. De använder oljan för att bli ett industrialiserat land och, i sin tur, ha möjligheten att agera i klimatfrågan. Det är ännu en orsak till att Norge behöver ta sitt ansvar och låta u-länderna få chansen att stabilisera sig.
Ellen Angervall