Runt om i världen sker produktion av kläder som helst ska vara så billiga som möjligt. Vi människor vill helst inte betala speciellt mycket för de kläder som vi köper utan det är mer att man vill använda kläder som man byter ut efter ett tag. För att butikerna ska kunna sälja billiga kläder så innebär det att produktionen av kläder också måste vara billig.
Ofta ser vi inslag på TV där man gör reportage om hur dåliga arbetsförhållandena är i fabriker runt om i världen, där barnarbete är vanligt förekommande. Vi sitter hemma och tycker synd om dessa stackars barn som har det svårt och utsätts för miljöfarliga ämnen och som inte får gå i skolan för att familjerna behöver pengarna. Vi kanske tänker på det ett litet tag men sedan är vi tillbaks i butikerna och köper billiga kläder ändå. Varför gör vi det?
Om man ser på det ur en annan synvinkel så hade dessa familjer inte fått inkomst om vi inte köper billiga kläder men det är bara kortsiktigt. Om barnen skulle få gå i skolan istället så höjer man kunskapsnivån vilket förmodligen är det enda sättet att ta ett land ut ur fattigdom på lång sikt.
Ett land där barnarbete är utbrett är Bangladesh. 2017 publicerade ODI (Overseas development institute) en rapport där man intervjuat tusentals barn för att få en bild över situationen. Det framgick att en arbetsvecka på 64 timmar inte var ovanligt och att 15% av barnen mellan 6-14 år arbetade heltid i huvudstaden Dhaka.
Hur ska vi komma till rätta med detta allvarliga problem och finns det en enkel lösning egentligen? Man kan säga att det måste förändras på många olika plan, dels måste efterfrågan minska på billiga kläder och sedan måste de som bestämmer i länder där barnarbete förekommer göra vad dom kan för att få stopp på problemet.
Lovisa Carlén