Könsstympning innebär att man skär bort delar av de yttre könsorganen på flickor. Åldern då ingreppet utförs varierar, liksom typen av ingrepp. Kvinnlig könsstympning förekommer bland både kristna och muslimer. Trots att ingreppet kopplas till och motiveras av religiositet finns det inget som kopplar könsstympning till religiösa texter eller ritualer. Ingreppet fortlever snarare av kulturella, traditionella, förtryckande skäl. Traditionen att könsstympa är även nära kopplad till fattigdom och brist på utbildning.
I Etiopien där andelen muslimer beräknas vara cirka 45 procent och 40 procent etiopisk- ortodoxa innebär det att kvinnor i landet lever i förtryck och sexielldiskriminering så som könsstympning är extremt vanligt. I dag könsstympas 5 av 10 kvinnor i Etiopien men procentuellt är 74 procent av landets kvinnliga befolkning könsstympade. Detta trots att skadliga traditionella sedvänjor däribland könsstympning förbjuds i landet 2006 i följd av att landet 1994 infört en grundlag med krav på respekt för de mänskliga rättigheterna. Regeringen har sedan dess uttalat sig om att de vill stoppa all förekomst av könsstympning till 2025. Dock är det i stor utsträckning endast UNICEFS arbete i landet mot könsstympning och förtryck av kvinnor som gett resultat.
Globalt könsstympas 3,9 miljoner flickor varje år, dessvärre beräknas denna siffra stiga till 4,6 miljoner per år till 2030. På unicefs hemsida skriver de hur de uppskattar “att mer än 200 miljoner flickor och kvinnor som lever idag har utsatts för någon form av könsstympning i de 30 länder i Afrika och Mellanöstern”. De berättar även att av dessa 200 miljoner är 44 miljoner under femton år gamla. Dock förekommer könsstympning också bland migranter i Europa, Nordamerika, Australien, Sydamerika och Nya Zeeland enligt FNs hemsida.
UNFPA har uttryckt oro kring att de senaste årens pandemi har tagit utvecklingen och kampen mot könsstympning flera steg bakåt. “I tider av kris och dålig ekonomi blir dessa skadliga traditioner del av en överlevnadsstrategi” berättar Seda Mohammed (som har varit stationerad i Etiopien) i en intervju på UNFPAs hemsida där hon syftar på könsstympning såväl som barnäktenskap.
I en artikel från Svenska Dagbladet “40 000 kvinnor i Sverige är könsstympade” (Erica Treijs, Publicerad 2016-10-22) berättad det att “närmare 40 000 kvinnor är könsstympade i Sverige i dag – vilket motsvarar det totala antalet invånare i Hudiksvall eller Enköping – varav cirka 7 000 är flickor under 18 år”. I artikeln intervjuar de även Fartun, “som inte vill figurera med efternamn – med rötter i Somalia och som själv är könsstympad – jobbar som personlig assistent på en skola utanför Växjö och möter många drabbade”.
Fartun berättar om de historier flickor på skolan berättat för henne “om hur unga flickor har hållits fast och stympats många”. Samt komplikationer av ingreppet. I många delar av världen utförs ingreppet av outbildade kvinnor från byn, med hjälp av smutsiga verktyg som knivar, glasskärvor eller rakblad – även om ingreppet nu också utförs av personer ”utbildade” på kliniken. Men enligt Fartun är de psykologiska konsekvenserna fortfarande de mest outhärdliga. “Att som barn varit med om ett övergrepp. Inte sällan utfört av någon närstående. Tilliten till vuxenvärlden går i kras, vilket gör smärtan ännu svårare att bära”. Liknande historier går att hitta i andra Europeiska länder såsom Tyskland och Storbritannien, Frankrike, Italien och Nederländerna.
(FGM=Female genital mutilation)
Konsekvenserna av kvinnlig könsstympning beror på både ingreppets form och omfattningen av stympningen. De omedelbara konsekvenserna av stympning är intensiv smärta, blödning och chock, och vissa tjejer kan till och med få psykiska sammanbrott. Urinröret kan skadas och många har svårt att kissa. För en tjej eller kvinna med könsstympning kan något så trivialt som mens orsaka farliga infektioner. Utan rent vatten är det mycket svårt att hålla god hygien. Om hon blir gravid medföljer en förlossning också stora risker. Situationen är desperat när det gäller kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa.
På FNs hemsida står det “Idag så ses kvinnlig könsstympning som starkt kopplat till ojämlikhet mellan könen”. FN:s medlemsländer har därför i de globala målen (mål 5, jämställdhet) bestämt att kvinnlig könsstympning ska avskaffas senast år 2030.
För att komma framåt och potentionellt nå målsättningen för 2030(trots att antalet kvinnor som könsstympas per år procentuellt ökar) bör information och utbildning i skolor angående ämnet göras tillgänglig till både kvinnor och män. Det är inte den unga flickan som tar beslutet att könsstympas utan hennes föräldrar. Det är oftast ett gemensamt beslut där båda föräldrarna är lika skyldiga. Därför behöver båda föräldrarna ingå i en dialog om förändring i alla världens länder, då könsstympning är ett globalt problem. Länder där fler flickor går på universitet än länder där traditionella skadliga metoder som kvinnlig könsstympning och barnäktenskap minskar. På så sätt är även kampen för kvinnors rätt till utbildning och globala målet nummer 4(god utbildning för alla) centralt i att finna en lösning. Därför bör vi arbeta för att främja kunskap och stärka flickors rättigheter världen över.
Pauline Füleki